Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.  Related Paintings of georg engelhardt schroder :. | St Cecilia dt | Portrait en Pied de Philippe IV (df02) | Madonna with the Child | Lot and His Daughters | Couple with Parrot sg |
Related Artists:
Ferdinand Theodor Hildebrandt
painted Kinder in Erwartung des Weihnachtsbaumes in 1840
SARACENI, Carlo
Italian painter, Roman school (b. 1579, Venezia, d. 1620, Venezia). Italian painter. He is best known for his jewel-like paintings representing sacred and secular themes, which combine a delicate technique inspired by Adam Elsheimer with a note of observed realism owed to Caravaggio. He also painted altarpieces and worked in fresco.
Vicente Lopez y Portana
(September 19, 1772, Valencia, Spain CJuly 22, 1850, Madrid, Spain) was a Spanish painter, considered the best portrait painter of his time. Vicente Lepez y Portaña was born in Valencia on September 19, 1772. His parents were Cristebal Lepez Sanchordi and Manuela Portaña Meer. Vicente Lepez began formally studying painting in Valencia at the age of thirteen, he was a disciple of father Antonio de Villanueva, a Franciscan monk, and he studied at the Academy of San Carlos in his native city. He was seventeen when he won first prize in drawing and coloring receiving a scholarship to study in the prestigious Academia Real de Bellas Artes de San Fernando in Madrid. For the following three years in Madrid, he apprenticed with the Valencian painter, Mariano Salvador Maella. Vicente Lepez returned to Valencia in 1794 and subsequently became vice-director of painting at the Academy where he had studied as a boy. In 1795 he married Maria Piquer, they had two sons: Bernardo Lepez Piquer and Luis (1802-1865), who were also painters, following their father's style but with little accomplishments. In 1801 Lepez was named President of the Academy of San Carlos.